QR-koden känns kanske varken ny eller hi-tech. Men genom sitt sätt att länka ihop maskiner eller fysiska platser med instruktioner på nätet, exempelvis en video, har QR-koden en kraft som fortfarande utnyttjas alldeles för lite. Lär känna din kompis bättre!
I den här texten tänker jag beskriva hur ditt företag kan sätta ihop ett enkelt, kostnadsfritt, system för att ni ska kunna märka era ägodelar, platser och fältobjekt med etiketter som triggar exempelvis en instruktionsvideo. Varför inte börja med städmaskinen? Eller för all del kaffeapparaten?
I och för sig är syftet här främst att illustrera principen – för att du ska förstå vilka pusselbitar som måste ligga på plats i den här typen av system, och vilka tekniska frågor man kan ställa sig kring varje del. Jag hoppas att det väcker din uppfinningsrikedom när det gäller hur ditt företag kan dra nytta av möjligheterna som ges.
Men jag ger också ett konkret exempel, så att du faktiskt skulle kunna vara uppe och lubba med ett motsvarande system om ett par timmar, genom härmning. Om du är lagd ganska långt åt gör det själv-hållet, ska tilläggas. (Längst ner i artikeln finns en bildserie som visar hur den färdiga processen ser ut. Rulla ner om du har svårt att bärga dig!)
Men låt mig också inflika en brasklapp om vad jag inte gör i den här texten: jag ger dig inte någon finslipad process med delikat teknik från noggrant utvärderade leverantörer. Perfektion ligger bortom ambitionen för dagen. Vi reder inte heller ut historik eller tekniska detaljer, googla gärna begreppen om du blir intresserad.
När detta skrivs, 2017, är QR-koder den typ av etiketter som ligger närmast till hands att använda, och därför skriver jag här om sådana. Det finns för- och nackdelar jämfört med exempelvis NFC, men följande egenskaper (hos båda teknikerna) är de som är principiellt intressanta för oss just nu:
• Etiketterna rymmer text, till exempel en webbadress, som kan läsas av en vanlig mobiltelefon utan dyra specialappar. Möjligheten att länka till en film ger nästan en illusion av att filmen bor i etiketten på städmaskinen, eftersom det är när vi kommer till platsen och läser av etiketten som filmen startas i telefonen.
• Det finns kostnadsfria verktyg för att fylla etiketterna med vår egen information, grundtekniken är fritt tillgänglig.
System 1.0
Så kan vi rita upp vårt första, tokenkla, system för att förse maskinen med en instruktionsfilm i etikettform. Vi kommer senare att förfina det en aning, men i sin enklaste form kan processen se ut såhär:
Såhär ser steg 1 ut om du använder Youtubes app.
1. Kolla att du har ett googlekonto, och lägg upp en film på Youtube. I Youtube-appen kan du till och med filma i låg upplösning direkt till uppladdning, utan att filmen ens behöver sparas i telefonen.
2. Via delningsfunktionerna i Youtube: kopiera din nya films länk.
3. Googla fram en fritt tillgänglig så kallad QR-generator, såsom qr-code-generator.com eller goqr.me. Lägg in länken till din film och generera en lagom stor QR-kod i något passande bildformat.
4. Skriv ut QR-koden på en etikett eller ett anslag, där du också skriver i klartext vad den länkar till för innehåll. Se till att den tål miljön där den ska sitta – du kanske behöver laminera den och välja rätt klister.
5. Sätt upp etiketten.
6. Testa!
Dags för första förbättringarna
Så, då har vi ett system som klarar jobbet! Men är det ett bra system? Nja.
• Gör filmen ”olistad” om du vill inskränka åtkomsten till dem som har rätt länk, annars kan den synas för alla Youtube-besökare. Det går också att göra filmer privata, så att bara angivna, inloggade, användare kan se dem – men då får man fråga sig ifall någon orkar.
• Överväg en videohostingtjänst för företag. Vi på Spotonize gillar till exempel tjänsten Sproutvideo, idag med pris från 25 dollar per månad. Som Youtube fast inte Youtube, vore enklaste beskrivningen. Hos gratistjänster som Youtube och Vimeo får man mer begränsade rättigheter, och det är inte säkert att man i framtiden kan uppdatera själva videofilen på ett visst video-ID – något som företag kan vilja göra om de till exempel förändrar en arbetsprocess. Fler skäl skulle kunna listas.
Viktigaste finessen: ompekaren
Här ovanför har jag betonat principen att en QR-kod är en länk till vår film på nätet. Men i vår systemversion 1.0 slår vi strax huvudet i ett antal tekniska svagheter:
• Statistiken: Vi får inte information om huruvida en besökare har skannat en viss QR-kod eller kommit till filmsidan på något annat sätt.
• Flexibiliteten: Om vi någon gång vill peka om QR-koden till en annan adress på nätet så måste vi ut och sätta upp en ny etikett.
• En bökig process: Vi kan inte trycka upp QR-etiketter i förväg, innan vi vet vilket video-ID vi får hos vår hostingtjänst.
Vore det inte fint att ha en samlad sajt som QR-koderna pekade till, och på den i sin tur skulle vi kunna föra register över vart var och en av QR-koderna ska länkas vidare? Med sådan länkning i två led – först från QR-koden till vår sajt, sen vidare från vår sajt till det önskade innehållet på nätet – kan vi styra om QR-koder i efterskott, och dessutom låta vår server räkna hur många gånger någon skannar varje QR-kod. Det gör det också lätt att skapa unika QR-koder för två olika platser, även om de ska aktivera samma film.
Ompekaren – en enkel tjänst som gör din lösning effektiv och flexibel.
Sådana tjänster finns förstås, i olika former. Själva har vi kört ett enkelt, kostnadsfritt, WordPresstillägg vid namn QR Redirector. Det genererar en kort webbadress som pekar mot den egna servern, samt en QR-ruta där adressen ligger inbäddad, och ett utrymme för adressen till den film som användaren ska länkas vidare till. Praktiskt nog skapas alltså QR-koden och ompekningen i samma verktyg, i samma klick. Kända ”URL-kortare” såsom bit.ly och goo.gl går att använda för den som vill få mer raffinerad statistik, men alla ger inte möjlighet att byta måladress i efterskott. Så ganska snart vill du nog börja använda antingen just ett QR-tillägg till ditt eget publiceringsverktyg, eller någon mer företagsinriktad betaltjänst som du sköter via webben.
Tipsa oss om du vet någon videohostingplattform som har denna typ av QR-funktion och ompekning inbyggd. Är du användare av den? Tycker du att den gör nytta för dig?
Vägen framåt mot radioetiketter
Det magiska med QR-koder är de processförbättringar som de kan inspirera i en organisation. Det mindre magiska med dem är att de måste se ut som de ska, annars funkar de inte. De är ömtåliga på många sätt. Det kan räcka med ett vårdslöst streck genom figuren för att den ska sluta fungera. Materialet vi skriver ut den på måste kanske stå emot regn, solblekning, åldrande … utan att förlora sin svartvita färgkontrast. Och avläsningen görs via mobilens kamera, så det räcker med smutsfläckar för att den ska bli oläslig. Eller mörker, förstås.
Det kanske främsta alternativet till QR-etiketter idag är NFC: radiokommunikation på ett par centimeters håll, där en mobiltelefon kan läsa och skriva information på en så kallad rfid-etikett. När detta skrivs 2017 finns NFC i många av marknadens telefoner, men långt ifrån de flesta. (Iphone har hårdvaran inbyggd sedan Iphone 6 för tre år sedan, men Apple har ännu inte valt att aktivera den.) NFC-tekniken har i princip varit standardiserad i 10 år, och borde anses tekniskt överlägsen QR-koderna (med snabbare läsning, större datamängder, tålighet mot smuts och visuella hinder etc). Ändå finns anekdoter om fortsatta barnsjukdomar: att telefoner av vissa märken har svårt att läsa etiketter som kodats med vissa andra. En djup besvikelse om det skulle vara sant.
Kombinerad NFC- och QR-etikett (här i systemet Mastis, för lokalskötsel).
Källa: Kainos / NFC Forum
Vi kan spekulera i hur snabbt utvecklingen går, och exakt vilka radioprotokoll som kommer att användas, men det är rimligt att tro att radioetiketter tar över den här sortens tillämpningar från QR-koderna i framtiden. Notera ändå att ett teknikskifte från QR till NFC inte spelar så stor roll för oss och hur vi organiserar våra instruktioner. Internetadressen som telefonen länkas till är ju densamma i bägge etiketterna. Under övergången lär vi i vissa sammanhang få se QR-etiketter med inbäddade rfid-kretsar, bägge med samma länk. På det viset kan företag framtidssäkra sina etiketter redan innan de anställda har fått NFC-telefoner att skanna dem med.
Tills vidare behöver tumregeln vara …
• QR i sammanhang där personer med okänd telefonmodell ska kunna läsa etiketten, men
• NFC kan vara att föredra i processer där bara ditt eget företags medarbetare och utrustning är i spel. Men glöm inte att testa nya lösningar i liten skala innan du köper nya NFC-telefoner åt all fältpersonal.
Notera till sist att vårt system strikt sett inte är beroende av vare sig QR-koder eller NFC-etiketter. Egentligen räcker det ju faktiskt att skriva ut den korta webbadressen till vår ompekare, som mänskligt läsbar text på en lapp. Så kan medarbetaren i fält skriva in den för hand i sin mobil.
Så här kan den färdiga processen se ut, steg för steg
